Christian Science Härold är en tidskrift som kommer ut en gång i kvartalet och som vänder sig till svensktalande läsare som är intresserade av andliga idéer och helande. Tidskriften innehåller artiklar och vittnesbörd om helande skrivna av kristen-vetenskapare, som ger praktiska exempel på hur en förståelse av Gud har hjälpt dem i deras liv. Upplysningar om hur du kan prenumerera på Christian Science Härold finner du efter den artikel som följer här. Artikeln är ett exempel på vad du kan läsa i Härolden.

I Afrika, Latinamerika, Mellanöstern, Australien, Europa och Asien når kortvågssändningar från Christian Science Sentinel och The Herald of Christian Science [Christian Science Härold] ut till stora grupper lyssnare. Detta är en bearbetning av ett av dessa program.

Beulah M. Roegge: Välkommen till The Herald of Christian Science. Vår gäst idag är Robert Holcomb. Bob, du hade visst en hel del att kämpa med för att verkligen vilja leva som ung.

Robert L. T. Holcomb: Det hade jag verkligen. Jag växte upp under mycket svåra villkor. När jag föddes hade min mor ett nervöst sammanbrott, och min far trodde att sättet att få en kvinnas uppmärksamhet var att slå henne. Mina första ord var svärord. Jag blev tvättad med tvål i munnen så ofta på grund av det språk jag förde att tvålsmaken var mer bekant för mig än smaken av tandkräm. Det var mycket svårt när mina föräldrar slutligen skilde sig. Jag tror jag genomgick det vanliga mönstret att tro att det var mitt fel. Jag kände mig skyldig därför att jag kände att det på något sätt var jag som var orsaken till alltsammans. Det var verkligen svårt.

Bea: Det fanns inte mycket att leva för.

Bob: Nej. Och det fortsatte. Min mor var en fruktansvärt olycklig människa på grund av allt hon gått igenom. Hon måste försörja familjen i en mycket svår tid. Hon hade massor med sömntabletter över hela huset, bruna glasburkar med olika sorters piller. Hon talade ofta om självmord, men hon kände sig ansvarig för min bror och mig och sade att det var därför hon fortsatte leva. Det här födde tanken hos mig att jag lätt kunde göra slut på mitt liv på det sättet.

Bea: Jag har bara känt dig som vuxen och då som en mycket glad människa. Vad var det som förändrade dig?

Bob: Det fanns tre kvinnor som förändrade mitt liv på ett avgörande sätt. Min mor naturligtvis, jag tvivlade aldrig på att hon verkligen älskade mig och gjorde allt hon kunde för att ta hand om mig. Jag hade också en söndagsskollärare som var praktiserande i Christian Science. Hon såg alltid något gott i mig, visade alltid uppskattning för vad jag hade att komma med under lektionerna och hade en sådan entusiasm och glädje inför livet.

Bea: Var din mor kristen-vetenskapare?

Bob: Jag tror hon skulle ha sagt att hon var intresserad av Christian Science.

Bea: Jag förstår. Och det här var det bästa hon kunde ge dig av sin egen erfarenhet.

Bob: Ja. Jag gick i söndagsskolan både som barn och tonåring. Den här läraren brydde sig verkligen om eleverna. Jag lärde mig något mycket viktigt av henne. Jag lärde mig att när jag själv kände mig olycklig, deprimerad och verkligt nere, skulle jag göra något omtänksamt och visa vänlighet mot någon. På det sättet skulle jag sluta tänka på hur desperat min egen situation var och börja komma igenom de här djupa depressionerna jag kände. När jag funderade på självmord och plockade fram en burk med tabletter med tanken att få slut på alltsammans, var det tanken på att kunna hjälpa andra som hjälpte mig igenom.

Jag var ett fruktansvärt problembarn i skolan också. Jag var hos rektorn varje vecka. Jag tillbringade mer tid på hans kontor än i klassrummet eftersom jag ställde till det så i klassen. När jag skolkade, förfalskade jag intyg hemifrån. Jag var verkligen svår eftersom jag var så olycklig och störd. Jag hade väldigt få vänner eftersom jag var generad. Jag ville inte tala om för folk att mina föräldrar hade skilt sig. Jag hade ingen grund att stå på och kände mig rotlös.

Nu kommer vi till den tredje kvinnan som var viktig för mig. Det var min lärare i engelska i gymnasiet. Hon var den prudentligaste dam man kunde tänka sig. Under vår första lektion samlade hon oss runt sig och sade: "Alla i det här klassrummet är duktiga människor med förmåga att förstå, och att arbeta hårt, och ni kommer att få arbeta hårt därför att ni kan klara av det." Ingen hade någonsin sagt något så underbart till mig i skolan. Jag hade alltid tänkt på mig själv som en rätt medioker elev. Men hon vände på allt.

Bea: Var det här en högre kurs eller var det bara hennes sätt att närmar sig studierna?

Bob: Det var hennes attityd -- mina betyg visade inte på någon särskilt framstående förmåga hos mig vid den tiden.

Bea: Men du hade det inom dig.

Bob: Den där läraren väckte det till liv och jag hade bara femmor i fortsättningen. Mitt uppförande på de andra lektionerna ändrades också. Allt ändrades när jag såg att jag hade något att bidra med. Det gav mening och syfte till mitt liv. Jag började se att det fanns saker jag kunde åstadkomma.

Bea: Kan du, som praktiserande i Christian Science, förklara det här? De positiva orden i sig är inte det slutliga och fullständiga svaret. Vad skulle du säga det är för andlighet som ligger till grund för något sådant?

Bob: Den hjälp jag fick av min söndagsskollärare gjorde att jag ville göra samma sak själv. Jag ville lära mig hur man kunde hjälpa människor genom att veta mer om dem som Guds barn -- genom att kunna förstå vad Gud är och vad människan, som Hans barn, måste vara. När jag började på högskolan blev jag bekant med några kristen-vetenskapare. Jag såg hur de levde, och jag såg att helande var en del av deras liv, så jag började att verkligen läsa och studera Bibeln och att lära känna Gud bättre. Bibeln talar om Gud som Liv på så många ställen, och jag började förstå vad det Livet är, att det finns glädje, styrka och kontinuitet. Jag började se att Gud var en betydelsefull makt i mitt liv. Och sedan fick jag mitt första fysiska helande i Christian Science.

Bea: Berätta litet om det.

Bob: Det var en intressant erfarenhet. Jag var med och sjöng i Händels Messias. En av de saker jag inte berättat för min mor var att jag under hela uppväxttiden då och då fick fruktansvärd kramp i benen. Jag kunde vakna mitt i natten med gräsliga smärtor. Jag kunde känna av smärtan i flera dagar efteråt. Enda sättet jag hade kunnat bli av med kramperna tidigare var att ställa mig upp. När vi sjöng Messias satt vi, och jag tyckte inte att jag kunde ställa mig upp när jag fick kramp. Jag såg ner i noterna. Det var det ställe i Hallelujakören där texten lyder: "The kingdom of this world is become the Kingdom of our Lord and of His Christ" (Denna världens rike tillhör nu Herren och Hans Kristus). Jag insåg att det inte fanns någon som helst materiell lag som kunde ha väldet över Guds lag. Jag hade kommit att lära mig mer om Guds lag som Kärlekens lag, Livets lag, och jag förstod att detta var det som skulle vinna seger; detta var den lag som styrde mitt varande. Smärtan försvann omedelbart, och det var slutet på kramperna.

Bea: Det var underbart. Har du någonsin haft sådana kramper igen?

Bob: Nej.

Bea: På ett sätt kan man säga att du fick din barndom tillbaka genom att inse att du är Guds barn, eller hur?

Bob: Ja. Det var rätt intressant. Jag kom slutligen igenom depressionerna, ensamheten och den tomma känslan av att aldrig ha haft någon far, av att sakna en fars uppskattning och stöd. Jag läste en bok av Mary Baker Eddy med titeln Nej och Ja. Som svar på frågan: "Finns det en personlig Gudom?" skriver hon: "Gud är Kärleken, och Kärleken är Princip, inte person. Vad det oändligas person är, vet vi inte; men vi är med tacksamhet och kärlek medvetna om detta Allenarådande Väsens faderliga ömhet" (s. 19). När jag läste ordet faderliga, kunde jag känna att jag var omsluten av Fadern, att Han älskade mig, att Han uppskattade mig. Det var en känsla av ömhet och närhet i det förhållande jag hade till Gud när jag såg att Han var faderlig. Det utplånade helt all känsla av fruktan, depression, övergivenhet och längtan. Jag kände mig fullständig och hel. Jag kände att jag hade allt jag behövde.

Och vet du, Bea, det intressanta är att när jag hade upptäckt att Gud var min Fader och lärt mig litet av vad det innebär, då kunde jag ta kontakt med min far, och vi blev verkligt goda vänner, åkte ut och fiskade tillsammans. Mycket av det jag aldrig fick göra medan jag växte upp, gjorde jag som vuxen tillsammans med min far. Vi hade ett gott förhållande. Jag kunde förlåta och glömma och gå vidare. Jag älskar min far väldigt mycket.

Bea: Tack för att vi fått höra hela historien och det hopp den innebär för oss alla att när vi beslutar oss för att leva, får vi mer liv, och att detta överflödande liv som Jesus lovade oss visar sig på så många sätt. Tack för att du kom.

Jag kan tryggt säga att Christian Science har gjort mitt liv rikare. "När det hungrande hjärtat ber den gudomliga Fader-Moder Gud om bröd, får det inte en sten, -- utan mer nåd, lydnad och kärlek" (Miscellaneous Writings, s. 127).

Jag har sedan upplevt många helanden. De omfattar både sjukdom, beskydd vid bilolyckor och fall på isen, helande i förhållanden till familjemedlemmar och vänner och ohållbara situationer i samband med mitt arbete. Liksom många andra kan jag säga att jag inte vet vad jag skulle ha gjort utan Christian Science. När jag räknar mina välsignelser tänker jag ofta på en upplevelse som jag hade under den första tiden.

När mina söner var i förskoleåldern kom en av dem en dag och talade om att han hade fått fotvårtor. Innan jag lärt känna Christian Science hade båda pojkarna varit hos en läkare för att få sådana vårtor borttagna och kom ihåg det som något mycket smärtsamt. Nu frågade jag min son om han ville gå till läkaren igen eller om vi skulle be Gud om hjälp. Han ville att vi skulle be till Gud. Vi brukade be aftonbön varje kväll och nu sade jag att efter aftonbönen skulle vi tala om det som var sant och tacka Gud. Tillsammans sade vi: "Tack, käre Gud, för att du har skapat mig helt fullkomlig". Jag sade också att nu skulle vi bestämma oss för att inte se på det som vi visste att Gud inte hade skapat.

En kväll några dagar senare när jag som vanligt bad aftonbön med honom kom jag att kasta en blick på hans fötter där han låg i överkojen. De var helt fria från vårtor. Fylld av tacksamhet gick jag lugnt ut och tackade Gud. Nästa morgon sade jag åt min son att han skulle titta på sina fotsulor. Sedan tackade vi bägge Gud för detta helande.

Inge Jorgensen
Baerum, Norge

Om du vill prenumerera på Härolden, kontakta då ett Kristen Vetenskaps läsrum. Du kan också använda dig av nedanstående metoder. Prenumerationspriset för kvartalsupplagorna av Härolden (den svenska, danska, grekiska, holländska, indonesiska, italienska, japanska respektive norska upplagan) är US $ 14 för ett år, US $ 25 för två år.

Prenumeration genom vår skattmästares
representant i Sverige:

Betalningen (i svenska kronor) skall insättas på SE-Banken, bankgirokonto nr 5773-5821. Som betalningsmottagare skall anges The First Church of Christ, Scientist, in Boston, MA, U.S.A. Ange också tydligt på talongen önskad språkupplaga / önskade språkupplagor, samt ditt namn och din adress. Vid eventuella frågor, kontakta: Dora D. Lohman, Skattmästarens representant; Nystadsgatan 13; 164 75 KISTA SVERIGE.

Prenumeration direkt till Boston:

Betalningen görs i US dollar medelst en "American Express money order" eller en check utställd på: The Christian Science Publishing Society. Checken måste vara dragen på en amerikansk bank. Du kan också betala med något av följande kreditkort: Visa, American Express eller MasterCard/Access. Sänd din prenumerationsorder (med angivande av önskad språkupplaga / önskade språkupplagor) tillsammans med din betalning (eller, om du betalar med kreditkort, uppgifter om kontokortstyp, kontonummer samt kortets giltighetstid, och underteckna uppgifterna) till: The Herald of Christian Science; P.O. Box 1875; Boston, MA 02117-1875 USA